Jag heter Mari Norén och har paserat 50.
Jag jobbar natten som undersköterska på ortopedavdelningen i Sollefteå.
Född och uppvuxen i Sollefteå men har bott både i Italien, Kristianstad, Härnösand, umeå och Kramfors.
När jag växte upp fanns alltid katt. Hästar blev ett stort intresse och drömmen om en egen var stark. Vi hade ju både stall och mark på gården.
Men på något vis blev jag övertalad att skaffa en hund istället och så blev det. En Welsch Springer spanniel vid namn Himledalens Isidor. En himla rolig kille men ack vilken egen vilja den unga killen hade! Brukshundklubben blev ett kärt tillhåll och det fanns en väldigt aktiv ungdomsgrupp.
Genom åren har det sedan funnits ett antal hundar i mitt liv. Jag har väl inte varit jätteaktiv med dem utan de har varit härliga familjemedlemmar.
Så för dryga 10 år sedan klev den första mellanpudeln in i mitt liv, Molly 3år drygt. Hade aldrig kunnat drömma om att hon skulle förändra mitt hundliv så drastiskt.
Jag tog kontakt med den lokala brukshundklubben där jag snart blev invald i styrelsen. Nose work blev mitt huvudintresse från början. Rallylydnad en annan ny bekantskap för mig.
Sakta men säkert jobbade jag mig upp och gick SBK instruktörsutbildning och har valpkurser.
Utbildade mig till MH figurant och nu snart testledare om allt går som jag tänkt. Och så blev mentaliteten en väldigt viktig.
Under den här tiden blev en valp som växte upp och fick valpar. Och såå spännande och roligt det var att se de små liven växa till underbara hundar. Jag var frälst! Men behovet av en SKK registrerad hund blev viktigt, inte oreggat som de första var.
Valet föll så på Rut, en storpudel i Kroatien, grå och vit, partie tecknad.FCI reggad så klart.
Att gå uppfödarutbildning och skaffa kennelnamn på en gång kändes självklart.
Att det sedan skulle hänga avelsförbud över vårat huvud för att hon var flerfärgad kunde jag aldrig drömma om!
Men nu sitter jag som ordförande i den nystartade Svenska klubben för flerfärgade pudlar. Vars högsta prioritet är att slå vakt om att alla pudlar är just PUDEL oavsett färg.
Plötsligt så hände det vi drömt om, flerfärgade pudlar blir godkända som färg 1/8 2024.
Hur tänker jag då som uppfödare?
Drömmer om att gå utbildning för servicehund och att kunna föda upp hundar för att utbilda till servicehundar. Mentalt stabila och trevliga hundar som kan stödja människor som behöver hundens närhet.
Hundar mår bra av att aktiveras och jag ser gärna att man tränar sin hund. Det finns många roliga grenar att välja mellan.
Jag vill gärna att mina tikar bor hos mig tills de får valpar. Jag vill själv följa deras första år och vill veta att de verkligen passar för att få de valpar jag strävar efter.
Det gör också att jag tidigt bestämde mig för att när de är ca 4 år ska få en egen familj. För jag tror att det finns många som gärna vill ha en hund men inte har möjlighet att själva ta en valp.
Då jag själv köpt vuxna tikar som fått valpar och sålt tikar så vet jag att det fungerar jättebra. Rut är ett sådant exempel. Hon flyttade till sin nya matte efter sin andra kull och de lever ett alldeles underbart liv tillsammans.
Detta betyder inte att jag älskar mina hundar mindre utan att jag tror att 101 pudlar (dalmatiner) inte är något för mig, men jag vill gärna föda upp valpar och inser mina begränsningar (å hur många storpudlar som ryms i sängen.. ).
SBK instruktör, Testledare MH, Ordförande i Svenska klubben för flerfärgade pudlar
Kontakt:
